vad hände med måndag, tisdag onsdag och torsdag?

Det är som att jobbet dränerar mig totalt vissa veckor och vissa dagar. Jag har inte ens ork att bryta mig ur tristessen framför TV:n, trots att jag vet vad som piggar upp, att det skulle pigga upp.

Mitt jobb med människor gör mig stundtals så fokuserad på uppgiften att samtala för att få människor att förstå, att jag går i från det halvtimmeslånga samtalet med sprängande huvudvärk. Ännu värre är när de jag samtalar med börjar gråta och man får ett helt annat samtal än det man hade trott från början.

En dag blev det så, hon grät. Berättade, snöt sig, grät igen, och jag var liksom paff. Men fann mig och försökte ordna till försökte förklara och göra upp en plan för hur en del kunde bli bättre och enklare. "Finns det något jag kan göra som skulle kunna hjälpa dig?" frågade jag naivt och fick hundra svar. Men det kan bli bra det här ändå. Det kan i alla fall inte bli sämre, och i alla fall bara lite innan det blir bättre.

Åh söndag, söndag gör dig längre och sluta inte att upphöra!

Jo jag sov till kvart i två med undantag för smörgåspaus vid tio-rycket. Det var härligt! Och jag var inte bakis trots att risken fanns. Ena vännen som var med hade dock just slutat att kräkas när jag ringde och den andra var också ganska nyvaken.

Nu är jag trött igen efter fika och promenad vid lyran.

I går ljög jag och sa att jag inte förstod engelska och att jag var gift och hade två barn. Det kändes enklare än att säga "nej tack jag vill inte träffa dig och dricka kaffe med dig".

Nu, TV.

Fredag

Var bjuden på middag ikväll som blev inställd på grund av magsjuka, kände mig också lite konstig nr jag for hem, men jag inser att jag mest av allt är trött. Konstigt är det inte med tanke på att jag sover knackigt och att jag slöat för lite.

Fast nu sitter jag här med en helt ledig helg, själv. M är i fjällen på roligheter och jag är själv. Det känns inte jobbigt, bara skönt. För bara jag ska bestämma om tiden och bestämma vad jag vill göra. Och jag ska nog bara göra saker som jag vill, och ikväll tror jag att jag vill ligga i soffan med filten och göra ingenting.

Jag borde säkert vilja gå på lokal, och jag hade säkert kunnat lura med mig någon om jag ansträngt mig men jag vill inte. Jag är trött, jag vill vila!

tonårsjävlar - miljonte delen...

När telefonen ringde förut vågade jag egentligen inte svara. Jag visste att ju det var systern och jag visste att det hänt nya grejer i tonårsröran, och jag misstänkte att detta var ännu ett samtal där hon fick sammanfatta dagens skit och helvete.

Jag börjar bli så trött, det gnager inifrån och jag är inte ens där, jag är inte ens mamman och jag är inte ens den som måste ringa och jaga och leta och gissa och ta emot skit hela tiden. Jag är inte ens den som sitter på jobbet och undrar om huset står kvar när jag kommer hem eller om barnen lever. Jag är inte den som undrar om de skadat andra eller funderat på hur mycket eller vilka droger som cirkulerar och var pengarna kommer från. Jag är inte den som måste köpa bil för pengar som inte finns för att kunna jobba.

Och jag skäms när systern ringer för att jag nästan inte vågar svara. Och jag önskar att jag kunde göra mer.

lèvres de botox (?)

Det fulaste jag vet är nog botoxläppar. Riktigt riktigt fult är det, och jag tycker att alla med botoxläppar ser ungefär likadana ut, tråkiga. Tänk om M skulle tända på mig med botoxläppar! Då skulle jag nog inte tända så mycket på honom...

på låssas

Jag hade tänkt att jag skulle äga en bokaffär när jag blev stor. Jag skulle stå där och älska böckerna och folk skulle älska att komma in och leta efter något, slå sig ner, bläddra lite, lyssna på musik och småprata lite med varandra.

Jag skulle ha en sån där stege på hjul för att nå upp till de översta hyllorna i butiken, och jag skulle ha kvällar med tävlingar och kaffe. Ibland skulle jag ha stängt ett par timmar helt oförhappandes och på dörren skulle det stå "gone fishin' ". Det var då jag satt ner och läste de sista sidorna i spännande boken tror jag.

Idag kan jag inte ens säga att jag läser så mycket längre. Jag har som ingen ro i kroppen. Jag läser i perioder och nr jag är ledig. Nu har jag fyra böcker jag har påbörjat och alla verkar bra. Snart kommer kurslitteraturen.

För jag är ingen bokhandlare och jag tror inte att jag blir det, även om jag fortfarande tror det när jag dagdrömmer.

Vad har du för musiksmak?

Jag fick frågan på jobbet idag, igen. Och det finns inget som är så svårt att sammanfatta som just den frågan. Jag kan inte! Det slutar alltid med att jag sitter och orerar om den och den låten och den artisten och försöker förklara hur de låter och drar paralleller mellan olika artister som jag tror att den frågande kanske har hört, men oftast har de inte det och jag blir förvånad. Jag tror inte att det jag gillar är unikt, inte på något sätt är det unikt, ändå är det ganska sällan så att någon vet vad jag pratar om, och jag får sammanfatta det hela med att jag inte gillar schlager eller tuggummipop.

Fast ibland vet folk så klart. Som M, han fattade och förstod och vi speedpratade i evigheter om den och den låten, om den artisten och konserter och känslan och texten och allt det som gör att vi älskar musiken och som gör att vi känner oss lite mer levande just när vi hör musik vi älskar.

I kväll har jag försökt göra en blandskiva till en kollega som faktiskt var intresserad på riktigt av att veta vilken slags musik som gör att man kan känna sig lite mer levande ganska ofta.

1, 16 Horsepower - Black Soul Choir
2, Josh Ritter - Kathleen
3, Nicolai Dunger - Hunger
4, Tom Waits - Alice
5, Ane Brun -Humming one of your songs
6, Allan Edwall - vaggvisa
7, Ed harcourt - She fell into my arms
8, The be Good Tanyas - The littlest birds

Är en god början även om jag känner mig skyldig som bara nämner åtta låtar av tusentals.

Mamma gillar Talking Heads

Det finns inget skäl till varför jag tycker att ni ska höra på Talking Heads egentligen, förutom att jag hörde dem nyligen och för att jag har tänkt mycket på min mamma de senaste dagarna efter att ha läst här.

Efter den den sjätte kommentaren till samma inlägg har jag nu de senaste minutrarna också tänkt på hur jag skulle ha reagerat om någon skrivit så om min mamma. Jo jag får tänka på det där en stund till.

mjo, kanske!

via silverfisken

Read my VisualDNA™ Get your own VisualDNA™

Bara

...för att det är sol i vardagsrummet
...för att det är en bra låt att hångla till
...för att jag fick gråta tårar som var glada
...för att M är fin
...för att den är med på soundtracket till "Jane Austen book club"
...för att den matchar mitt humör perfekt
...för att det är en solig söndagsmorgon
och ingen morgon kommer vara bättre än den här,
den här veckan.

Rocky is a wimp

och har sån jävla träningsvärk att det är löjligt! Till exempel var det svårt att lyfta popcornlådan på bion i går. Idag är det nästan omöjligt att klä på mig eftersom att lyfta armarna ovanför huvudet genererar gråt och tandagnisslan!

Behån är inte att tänka på, det är för jobbigt att knäppa och att sedan dra upp axelbanden... no, no, inte Rocky inte idag!

Rocky is back!

Det blir ett kort inlägg för mina armar skakar om jag håller dem framför mig för länge. Jag har varit på ett boxpass och är rätt trött. Först var jag lite deppig för jag insåg att jag har taskig koordination som fan, men sen blev jag gladare för det var roligt och jag kommer definitivt att göra om det!

Weird Science

Oh så bra, läs! Om du inte råkar vara royalist ut i fingerspetsarna då för i så fall blir du nog förbannad och gnäller!

pre-sexualkunskap

Det finns vissa saker man kanske bör ha klart för sig, innan man börjar stoppa upp annat i.. ehh.. ja.. eller ja...ni vet.. där.. i.. Äh kolla själva!

Musiken suger

Det är inte så ofta längre som musiken klipper till en i mellangärdet och suger tag i låren, men ibland. Jag har blivit kräsnare med åren (33) och jag vet vad jag gillar, framför allt vet jag vad jag ogillar. Ibland ändrar jag mig, men på det hela taget finns det nog ändå en liten tråd i mitt musikgillande ända från början.

Sonjagon högg tag i mig och släpade mig till myspace och tvingade mig att lyssna om och om igen. Jag står för åtminstone hälften av antalet lyssnare på låtarna, särskilt på Aristocrat.

Och nej, det är inte unik eller svår musik, men det har ett driv, och det suger tag i, och gör mig knäsvag. Det känns som när man blir kysst första gången av någon man bara inte kan få nog av, svindlande och läskigt. Det är liksom musik för mig helt enkelt.

(dessutom är de nominerade till rockbjörnens myspacepris läste jag just när jag letade efter en länk till en eventuell hemsida. Och det kan hända att jag överdriver deras storhet något men i alla fall, just i dag känns det så här och har gjort ett bra tag nu...)

Jag säger inte heller hora

Jag vet inte vad jag ska skriva längre. Mina dagar ser ungefär likadana ut och inte händer det något spännande och inte tänker jag så värst vidare fantastiska eller storslagna tankar heller.

Just nu läser jag ingen särskild bok heller, jo.. Vi som aldrig sa hora men det är skumt det där när man läser böcker där någon skriver om människor som man förstår vilka det är. Jag kan inte koncentrera mig på berättelsen utan läser in saker som inte sägs och börjar minnas i stället. Det är väl i och för sig inte så dumt, men det gör att jag inte vet om det är en bra bok eller inte.

I dag var jag på mitt livs första spinningpass. Det var faktiskt riktigt roligt och i vilket fall som helst betydligt mycket roligare än att gå/springa på löpband eller dra i fejkstavar och åka fejkskidor. Så det blir fler spinningpass och jag ska prova boxpass också. Någon gång. Tror jag.

Om födelsedagar

Det är det där med födelsedagar som är så laddat och konstigt. för samtidigt som jag tycker om att få paket och presenter så orkar jag inte med uppmärksamheten, och lite jobbigt är det allt att folk ska göra sig besvär för min skull. Oftast brukar jag säga att jag inte ska fira alls och så kommer ingen och jag får presenter "bara" av M och föräldrarna.

Med M:s mamma var det så skönt, hon sa att "bara så du vet tänker jag fira din födelsedag, jag kommer klockan tre!" Och bakfulla som vi var, nyss uppstigna som man ju är just den dagen på året, välkomnade vi henne en timme senare än vad hon egentligen hade tänkt sig. Och jag fick paket, fina och genomtänkta, och samtidigt som hon levererade dem berättade hon att alla de andra kommer strax de skulle bara leta parkering.

M och jag stod som fågelholkar för några fler hade vi inte räknat med, och något att fika på till många hade vi inte, så det var tur att butiken som låg nära hade öppet. Till slut var vi många och det var varmt och vi hade huvudvärk och M var lite sur och jag tänkte i smyg på födelsedagsmiddagen vi inte skulle hinna med i restaurangen vi inte hade bokat bord på, som tur var.

Men så här i efterhand var det fint. Vi sågs nästan alla som var viktiga för M och bara en gång till var vi allihop, och nu i morgon firar vi födelsedag i efterskott och jag har avsagt mig presenter (fast jag gillar dem egentligen) och hela tiden fattas M:s mamma utan att vi pratar så värst mycket om det längre.

knullblogg?

Och för er som hamnar här när ni söker på "allt om att knulla" kan jag tänka mig att skriva ett särskilt inlägg lite senare, i utbildningssyfte alltså eftersom det kan tänkas behövas.

Nytt år, nya tankar, ny blogg?

Man skulle kunna säga att ett år har skiftat och jag har blivit ett år äldre, så länge sedan var det jag skrev på bloggen. Eller, så skulle man kunna säga att det bokstavligen har hänt och ändå är det inte så länge sedan jag skrev här.

Jo jag är äldre nu, några dagar i verkligheten och ett helt år på pappret. Det passerade ganska obemärkt förbi. Jag fick bidrag till en kamera av föräldrarna och av M. Fast fortfarande har jag inte bestämt hur det blir helt och hållet, inte ens om det ska bli av, och framför allt inte vilken det ska bli om det blir. Jag är velig.

Det har varit en lugnt den sista tiden. Vi har varit hos mina föräldrar och systrar. Syskonbarnen, de stora och struliga, är fortfarande i "förvar". Det har så sakteliga börjat gå upp för den lille att han dragits med och nu har han jobbigt att hålla masken. Han är arg och kan inte se någon i ögonen, än mindre träffa någon som betytt något för honom tidigare. Den äldste är myndig och väljer ju själv, han vill inte heller träffa någon.

Jag funderar på bloggen. Jag har upptäckt att det finns läsare som inte behöver ha den här insynen i mitt liv, fast jag vet inte exakt hur det har gått till. Kanske finns det band kvar som jag inte vet om men med tanke på att vi sa adjö för flera år sedan och inte hörts sedan dess undrar jag varför intresset för mina tankar finns kvar. Jag kanske flyttar, vill man läsa vidare går det bra att maila mig för den nya adressen. Än så länge är det en tanke, och jag får se.