So this is good bye

Nej, jag ångrade mig. Jag slutar helt i stället. Detta fyller inte sin funktion längre alls. Jag påbörjade det här när jag var ledsen och eländig. Nu är jag definitivt inte ledsen och inte så värst eländig heller.

Skriver gör jag ändå på annat håll och det går an att ta del av det också kanske, samma sak då, maila mig om du är intresserad.

Annars är detta slut nu, jag ska inte säga för alltid, men för nu i alla fall.

tack till er som läst och kommenterat.

Nu lägger jag Smul på hyllan och är bara jag, ett tag.

eventuell flytt

Om jag skulle ha flyttat och man skulle vilja läsa så går det bra att skicka ett mail så att jag kan tala om adressen, mailadressen finns till höger.

Once - again

Jag förbannar mig själv att jag inte såg den på bio. Once.

Precis så vacker och bra och underbar som en film kan vara är den och jag fånler och känner mig alldeles förälskad. Fjantigt. Men Once...

Läs även andra bloggares åsikter om film, musik, musiktips, kärlek,

Neko Case för fan

Det är konstigt hur man vissa kvällar vet precis vad man vill lyssna på och att just inget annat duger. I kväll är jag trött efter middag med en ganska nyfunnen vän, och en slitig dag på jobbet. Så i kväll duger bara Neko Case. Snuskigt bra om du frågar mig.

jo så atte.. om någon som tycker om mig vill ge mig en skiva, är den senaste (alltså inte med den här låten) högst på önskelistan just nu.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, tankar, vänner, vardag, verklighet, jag,

Kanske

Jag är liksom mitt i mellan just nu bara. Jag vet inte hur jag ska göra med något och jag vet inte hur det ser ut framöver.

Mitt liv är bra. Jag har fått försiktiga mail där folk har frågat om det är slut mellan mig och M och nej! Absolut inte! Vi har det riktigt bra. Allt jag skriver handlar inte om mig direkt så där, ibland är jag indirekt antar jag. Kanske skriver jag det jag tänker, kanske ser jag saker omkring mig som jag komenterar, kanske är det saker jag funderat på tidigare och lyfter först nu.

Det blir väl så när man skriver för ingen särskild, för sig själv egentligen och plötsligt inser man att systrar och bröder till vänner läser, och bekantas bekanta och så funderar man på vad man vill att de ska veta om en egentligen. Eller, det kanske är okej att de vet, men det känns inte lika okej att de låtsas som att de inte vet. Ni kanske jag borde skriva förresten. Jag vet inte riktigt hur jag känner kring det här. Och därför har jag väl inte skrivit så mycket heller, medan jag har funderat.

Kanske är det så att man inte behöver skriva så mycket när det känns okej, bra liksom, trots att inget särskillt hänt egentligen.

Läs även andra bloggares åsikter om iaktagelser, funderingar, jag, vardag, verklighet,

Det är konstigt med kärleken

Det är konstigt med kärleken, att samma magkänsla som man i början upplever som så positiv och förtrollande, kan i slutet verka så förlamande och förtryckande.

Det är konstigt hur man så lätt kan släppa det man haft i sitt liv näsan helt och hållet för att gå upp i ett nytt med någon annan, ibland skärper man till sig, ibland inte.

Det är konstigt att vänner man haft som betytt så mycket, betyder så lite när man träffat någon.

Det är konstigt med kärleken att det man förut tyckt varit så viktigt, nu inte betyder något, att man till och med ibland byter politisk uppfattning och ruckar på principer både till höger och vänster.

Och det är konstigt hur allt det där nästan alltid hoppar upp och slår till en i bakhuvudet förr eller senare.

Läs även andra bloggares åsikter om konstigt, kärlek, relationer,

M my love

Jag har en fantastisk person i mitt liv, M! Jag behövde en överraskning i livet just nu, en riktigt bra en och det fick jag! Den kanske bästa för mig även fast det inte riktigt är säsong. Jag älskar dem, och mina är lackröda och fina. Imorgon smäller det, även fast det inte är fint väder. Håll tummarna.

Läs även andra bloggares åsikter om M, kärlek, oro, prylar,

Fyra veckor är för lite!

Läs även andra bloggares åsikter om semester, verklighet, trams, foto, jag,

soffpotatis

Det är tungt men jag måste göra något åt den där soffpotatisen som man hittar liggandes mest överallt här hemma. Helst av allt skulle jag sparka ut henne på en jävla löprunda men jag misstänker att hon skulle dö på kuppen. M kanske skulle klara det med lite lock och pock men inte jag.

Däremot har jag planerat att lägga hennes träningskort på lite väl valda ställen för att pika henne att gå på gym några gånger varje vecka. Jag hoppas att det funkar...

Läs även andra bloggares åsikter om trams, träning, jag,

dygnsrytm

Det är sent. Jag borde sova men vi har vänt på dygnet, frukosten intogs i morse vid lunch. Just nu borstar jag tänderna och funderar lite på nästa resa. Jag vet inte säkert än med vem, vart eller när, bara att! Det känns fint ändå att det blir.

För ett tag sedan upptäckte jag Scouting for Girls. Hörlurarna i skivbutiken var alldeles för stora och jag fick hålla fast dem mot öronen för att kunna höra något överhuvudtaget, men jag tror att jag gillade dem. Scouting for Girls alltså, inte lurarna.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, musiktips, funderingar,

Hemlängtan

Jag har inte varit borta så värst många dagar men jag börjar längta hem. Jag bor inte här längre, jag hör inte hit riktigt och jag känner det mer och mer för varje gång. Det är som att jag är gäst och tillfällig besökare i mitt förflutna och hur det än är så är det ofta ganska skönt att det är förflutna är förflutet så att säga..

Många av vännerna finns här förstås. Men när man inte ses så ofta är det inte alltid så mycket som finns att säga. och det beror lite på. Just nu är det mest prat om villapriser och ortens har jag inte så mycket att tycka något om inser jag. De är normala antar jag om jag jämför med stadens.

Fina M jobbar om nätterna, och jag känner mig fånig som längtar så vansinnigt mycket efter någon jag bor med varje dag, men jag gör det. Längtar efter kramarna och kärleksviskningarna och tramset som finns mellan oss under lakanet om kvällarna. Och efter luddmjuka katter, som trampar och vill ligga mellan matte och husse under täcket, den lille vill ligga sked bredvid,

söderut

Imorgon bitti åker jag till mamman och pappan en sväng. Det blir bra. De har trädgård och jag kommer att sitta på kökstrappan och äta frukost med mamman många morgnar. En morgon spenderar jag nog hos systern vid poolkanten.

Jag unnar mig nya böcker vid varje tågresa, imorgon vet jag inte vad jag köper, det vet jag aldrig innan. Jag köper minst två. Det är lite lyxigt men imorgon funderar jag på att köpa en till min ipod. Men jag har fortfarande inte riktigt klarat av att lyssna på böcker i den. Jag läser för snabbt och har svårt att vänta på att orden ska komma när jag lyssnar. Konstigt så minns jag inte att det var när jag var liten.

Läs även andra bloggares åsikter om jag, resa, böcker, funderingar,

under bart?

Okej ett litet tips.

Att tala om för sin partner att man inte har på sig underkläder när man är i mataffären, kan få mycket oanade konsekvenser.

Läs även andra bloggares åsikter om konstigt, jag,

Tom Waits och Jag

Ni vet hur det är när man längtar efter något, så där galet mycket att man faktiskt inte vet hur man ska stå ut. Man suckar och stönar, tittar på klockan, planerar hur det kommer att bli och funderar över detaljer som skulle kunna inträffa. Det kokar inombords och man får darr i benen när det närmar sig.

Så kände vi 2004 när vi skulle se Tom Waits i Amsterdam. Vi väntade bara, och gick. Men det var fint då 2004, och M fick kissa bredvid Ed Harcourt. Jag frågade inte frågan även om jag tänkte..
Tom Waits var fantastisk och det var rörande att se hur männen omkring mig grät av lycka och inget kunde bli bättre trodde jag då.

Men konserten in Milano var bättre! Tom Waits var på strålande humör och snackade med publiken på typisk Milanodialekt (berättade min granne) berättade om miljöbilar på engelska och sjöng fantastiskt bra och inlevelsefullt.

Ja allt var bra. Jag vet att M satt och väntade på ett par låtar som aldrig kom men för min del var det fullt tillräckligt. Christmas Card from a hooker in Minneapolis är en favorit, likaså Make it Rain, Falling Down och Cold Cold Ground. Jag sjöng med så högt jag bara orkade i innocent when you dream och upptäckte att jag fortfarande kan busvissla. När han spelade Falling Down log M och jag och Tänkte på Scarlett båda två, träffande att han sjunger "Scarlett and me"

De som gillar Waits vet att Waits är en snackare, och då enar jag på ett bra sätt. Det innebär ju också att han är en fena på mellansnack! Det finns få som berättar historier som han, det är inget särskillt han säger utan det är mest att få kommer på så meningslöst intressanta historier att berätta på ett inlevelsefullt sätt. Det är lite som att innehållet som finns i hans musik finns även i berättandet trots att det ibland handlar om meningslösa saker som hundbajs.

Jag ger konserten 5 raindogs av 5 möjliga

setlistan (lånad från the eyeball kid)

Lucinda - Ain't Going Down to the Well
Down in the hole
Falling down
On the other side of the world
November
Hang down your head + roligt mellansnack
Jesus gonna be here
Such a scream
Rain dogs
Picture in a frame (se christmas card-klippet)
Lucky day
Christmas card from a hooker in Minneapolis
Innocent when you dream
Lie to me
Hoist that rag
Another man's vine
I'll shoot the moon
Cemetary Polka
Big Black Mariah (Big Time version)
Dirt in the ground
Make it rain

Black market baby
Cold Cold Ground
Come on up to the house

Läs även andra bloggares åsikter om konsert, musik, musiktips, Tom Waits

snart

Jo jag har ju semester och jag har inte ens varit i närheten av någon dator på evigheter men nu så är jag hemma och mellanlandar och har tänkt att uppdatera vad gäller konserter och annat.

snart.. efter middagen och jordgubbarna

kanske

knäppkatt

Det är som sagt var gott med piggelin. Knäppa bråkkatten springer efter en om man försöker smyga upp frysen för att ta sig en liten glass, man undrar nästan om det är katt-hasch i piggelin?

Läs även andra bloggares åsikter om katt, konstigt, kärlek

semesterslött

Jag har semester nu. Det är mycket bra och mycket skönt. Jag har börjat dagen med att kliva upp halv elva trycka i mig en macka och knallat ner till det lille barnbadet där grannen skulle hålla till, blivit bajsad på av en fågel och sedan startat en tvättmaskin. Mycket spännande. Nu är det snart lunchdags och jag har ingen mat hemma, typ.

Tom Waits och krusbärskräm

Jag är ledig. Äntligen! Jag har fyra veckor framför mig med bara ledighet och jag försöker att inte få några som helst panikkänslor över att det snart kommer att kännas som att tre veckor har gått och att det bara är en kvar. M och jag kikar lite på resa i höst eftersom sommaren erbjuder lite ledighet för hans del. Jag tänker södra Italien, Sardinen eller Sicilien.

Närmast i tiden ligger Milano. Man skulle kunna tro att jag är Italien-galen, men riktigt så är det inte (tror jag) Det råkar bara vara så att vi fick biljetter till Tom Waits i Milano, och därför åker vi dit. Jag är nog mer Tom Waits-galen än Italien galen. 2004 åkte vi till Amsterdam för att se honom live. Det var enormt stort och lätt den bästa konsert jag varit på. Nu har jag stora förväntningar på den i Milano, på ett bra vis. Glada förväntningar, men jag vet inte riktigt vad man gör i Milano, det måste jag ta reda på.

En vän är så förtvivlat ledsen. Av brustet hjärta kan man säga och jag tänker på henne ofta. Men det är svårt att vara vän så där och vara rätt. Det blir så lätt fel, man vill hjälpa till och läka fast man nog bara borde lyssna. Just nu hjälper ju inget annat ändå.

Och i kväll gjorde vi krusbärskräm M och jag, på egna krusbär från balkongen. Jag tänkte ett tag att det var lite så där lantbygdsromantiskt som M gillar och jag tror han tänkte det samma eftersom han kommenterade min klänning i samma veva. Förmodligen såg han mig springandes över ängarna i den. Men det finns saker i det där som vi båda landar i ibland. Det är något med landet där vi nyss var, som gör att vi blir lugnare och som gör att vi ser på varandra oftare och innerligare. Det håller i sig sedan, hemma också och vi mår bra tillsammans som vanligt fast bättre.

Läs även andra bloggares åsikter om Tom Waits, M, kärlek, semester, relationer, ledsen, jag, funderingar, resa, vänner,

Lay Low - Here I am

Efter gårdagens sentimentala utspel, är jag mitt vanliga jag igen och jag har ägnat kvällen åt min nya leksak. Fantastiskt roligt. Jag har provat alla finesser och svurit massvis åt att iTunes inte gör precis som jag vill direkt. Nåja nu har jag fått det att funka (nästan) och nu tänker jag krypa ner i sängen och pilla lite mer.

Läs även andra bloggares åsikter om musik, musiktips

29/6 2004

Och bara för att jag älskar dig, och för att du är du och för att jag blir ett bättre jag med dig och för att jag ändå vill dela ditt torsdagsroliga med dig.

Och fast jag gnäller är jag otroligt stolt över att du kan och vill och vågar! Och jag tröttnar aldrig på att se på dig när du lyssnar och ler så där så att jag blir tårögd.


Läs även andra bloggares åsikter om kärlek, M, musik, Hoven Droven

Lay Low på Island

Ett månlandskap, som man skulle kunna tänka sig det om man aldrig sett bilder från månlandningen, så såg jag Island genom bussfönstret från flygplatsen. Långt borta anade man berg och kuperat landskap men från flygplatsen till Reykjavik var det ändå svart, platt och stenigt.

Jag tänker så här i efterhand att jag aldrig såg Island utan att jag såg Reykjavik snarare, och att Island finns kvar för mig att besöka om ett tag. Medan jag väntar på att åka tillbaka ägnar jag mig åt att lyssna mer på skivorna jag köpte.

Lay Low spelar någon slags blandning mellan contry/blues och folk, influerat av Gillian Welsh, Jolie Holland och ungefär alla andra contryartister som jag tycker om (vilket får mig att fundera över vad jag har för musiksmak egentligen, contry?!?)

Den senaste plattan hon släppte är ett samarbete med en teaterproduktion så vitt jag förstår och där gör hon en del låtar på isländska och en del Dolly Partoncovers. Riktigt bra. Det är synd bara att jag inte begriper ett ord av vad hon sjunger om på på en del av låtarna!

Läs även andra bloggares åsikter om musik, musiktips, resa, Lay Low

vad är det med Island egentligen?

Det är inte ens nytt, eller en nyhet, men det är bra och jag som var på Island för ett litet tag sedan köpte't. Seabear heter de och musiken är otroligt lättlyssnad. Fast efter ett par gångar i hörlurar hör man nyanserna och låtarna börjar skilja sig mer och mer från varandra. Det blir alltså bara bättre och bättre, precis som det ska vara med musik man vill lyssna på fler gånger.

Tydligen spelar någon eller några av medlemmarna även i múm och Sigur Rós, band som jag gillar även om jag inte lyssnat så värst mycket på dem.

I alla fall, lyssna på hela plattan, den ÄR bra!


Läs även andra bloggares åsikter om musik

om det där med bloggen nu igen.

Jag tänker på vad Sir Huus sa om att jag kanske skulle kunna skriva om musik och jag tror jag gör det. Jag tycker det är roligt och man upptäcker ju så mycket nytt hela tiden som man vill berätta om. Sen garanterar jag inte att det är allt, eller att det ens blir men jag tror det i dag som är en lördag när det just har börjat regna.

Läs även andra bloggares åsikter om bloggar, jag

Svenne-bananer, kan de blogga?

I flera dagar, eller faktiskt, flera veckor har jag funderat på att låta det vara klart nu, det här med bloggen. Jag sätter mig ner för att skriva och ut ur fingrarnas knatter kommer inget! Jag har 23 utkast som bara är inget eller halva och jag tror att det börjar bli dags att knyta ihop säcken.

Jag vill inte att bloggen ska bli en ursäkt för somliga att uppdatera sig om mig utan att behöva fråga, och jag vill inte att bloggen ska vara ett ok, där jag känner tvång. Dessutom har jag annat att skriva på andra ställen och just nu känns det nog mer aktuellt för mig att lägga krutet där. Så jag får se helt enkelt. Hur jag gör, med bloggen.

Jag funderar lite på det där med musikblogg, jag gillar ju det, men en "svenne-banan-musik blogg," kan det vara något verkligen?

Jag får se..

tillbaka till framtiden

foto från personligalmanacka.paulanders.com/

Nu har jag börjat återhämta mig lite från TVframträdande och annat jobbigt som jag är med om i mitt fantastiska liv. Det är inte klokt vad det händer spännande saker varje dag, jag vet inte hur jag ska hinna med allt.

Jo för så skulle jag kunna lägga fram det. Det är inte lögn egentligen även om det kanske inte händer saker som är spännande för andra än mig, och kanske inte ens för mig om jag funderar lite extra.

Det är i alla fall galet på jobbet. Jag har fjorton arbetsdagar kvar på den organisationen jag är nu och kommer om 15 dagar börja arbeta på en annan inom samma företag. Det är svårt att både avsluta, och påbörja och förbereda samtidigt. Skitsvårt faktiskt men jag försöker.

Ett knep är att vara mer organiserad än vanligt och kanske lyckas jag. Jag har tex satt in allt i pärmar och förberett genom att skriva upp viktiga möten i höst i en kalender i stället för på lösa lappar. Det är inte min starkaste sida det där med organisation. Jag har koll men jag har min egen ordning oftast och ingen annan kan blanda sig i för då vet jag inte hur det är längre. Det är inte praktiskt i ett arbetslag.

Läs även andra bloggares åsikter om framtid, jag, jobb, vardag, verklighet,

valborgsfirandets efterdyningar.

I morgon bitti flyger vi till Helsingfors jag och M. Jag har aldrig varit där förut. Inte ens åkt finlandskryssning, eller dito till Åland. I morgon far vi och kommer att tillbringa tre nätter på hotell, tre nätter utan bråkkatter och tre nätter med tillhörande morgnar och hotellfrukostar.

Vi skulle åkt till Sardinien men biljetterna tog slut innan jag fick beviljad ledighet och detta får duga. Som substitut till sommarens inställda planer duger det dåligt men som glädjeämne för stunden duger det gott.

I kväll bojkottar vi valborgseldar och dricker rosé och äter arrakbollar. Sämre kunde det varit.

Barnatro

De senaste två veckorna har bebisfrågorna blossat upp igen. D.vs, "NÄR ska ni ha barn egentligen?" Jag svarar som vanligt att det inte är läge just nu, ekonomin som är ansträngd bla bla bla, Annat som kommer före blablabla.

Egentligen har jag lust att svara att: Du har kanske inte med det att göra, vi knullar för nöjes skull och när vi byter taktik tänker jag inte tala om det för dig. Något liknande fast mer välartikulerat svarade jag goda vännen som frågade igår.

Folk är förstås välmenande. M och jag har varit tillsammans 4 år, och jag är 33 och jag veeet att tiden springer i väg. Som en person uttryckte sig på ett bröllop jag var på, ju äldre man blir desto oftare får man ju utvecklingsstörda barn! Smidigt liksom,

Men det är ju så där att det är lite känsligt för mig. Jag vill snart och M inte lika snart, det har skapat oro och debatt hos oss ett par gånger och detta vet folk, ÄNDÅ frågar de.

Jag har en vän som väljer att inte skaffa barn. Hon får försvara sig jämt. Folk tycker att hon är galen. Det gör inte jag men jag hoppas att hon inte säger när hon är gammal som min mammas moster gjorde, att hennes största misstag var att hon valde bort barn i livet, det vore sorgligt på något vis.

vårbättre

Mja, mjo.. det börjar bli bra nu. Jag känner mig inte fullt så nere och värdelös längre. Jag återkommer nog snart. Tack för mail och snälla kommentarer!

vårsorg

Jag känner mig som på rundvandring. Jag besöker mig själv våren 2007 och gå runt och rotar i gamla känslor och föser undan en del med foten. Det är som att saker och ting kommer igen hela tiden. Inte riktigt på samma sätt men det återkommer. M har inte så mycket med detta att göra inser jag utan det är jag. Och jag vet inte vilket ben jag ska stå på längre.

Jag avskärmar mig och stannar hemma. Jag ringer ingen. Säger till M att sträcka ut händerna och låter bli det samma.

Det jag vill är att känna mig älskad. M försäkrar, men jag kan inte tro för jag är ju jag och jag är inte dum. Inte M heller och därför förstår jag inte hur det skulle kunna vara så. Jag känner mig inte ens ensam, men jag tror att det brister snart.

Jag tror att jag sitter med röran upp till knäna och föser undan den bokstavligen snart, som våren 2007, 2006 med undantag för 2005 och 2004. Alla de andra vårarna minns jag och besöker då och då. 2008, here I come!

planer

Jag har flyttat ganska ofta i livet. Både fokus och bokstavligen. Just nu är jag nog på väg någonstans igen men jag vet inte riktigt på vilket sätt. Jag känner mig. Ibland låtsas jag inte om det men jag känner mig. När tankarna far så här som de gör och så här länge då är jag på väg någonstans.

Dock brukar jag vet vart. Det gör jag inte nu. Jag har egentligen allt jag behöver. Mja.. kanske skulle karriärutsikterna kunnat se något annorlunda ut men jag har planer även om det inte riktigt går så fort som jag vill.

För ett tag sedan fick jag erbjudande om jobb. Jag tackade nej trots högre lön, just nu passar det inte och jag trivs egentligen. Men jag vill något, jag vet inte vad bara, och jag tänker lite på att arbeta utomlands. Jag skulle kunna, jag skulle våga, men M... Han skulle inte kunna och det är ett krux.

Jag gillar M

Lugna mig

Jag fattar inte varför jag känner mig stressad riktigt, men det gör jag. Det är inte ens fullbokat i kalendern, men jag har börjat säga fel på namn och blanda ihop saker och jag har kort stubin som satan. Det är ganska säkra tecken. Den här gången märker jag det och säger hur jag känner och det liksom gör att jag inte far ut och ryter till. Men jag är irriterad helt klart.

Och jag vet inte varför.

Nyss skulle jag logga in och läsa uppgifter som mina medstuderande har gjort på kursen jag går, och jag känner hur hjärtat slår som en stångjärnshammare i bröstet och hur jag är irriterad ut i naglarna till och med, för vadå? Jo jag tyckte att den ena uppgiften var lite tveksam, lite låg nivå kanske, men inte usel. Och detta blir jag stressad av, sjukt.

Jag trivs med jobbet, jag trivs med M, jag är rätt nöjd, kunde önskat lite bättre ekonomi men så är det med ett halvt studielån + en hel lön med karensdagar, det blir rätt uselt.
Annars har jag ju inget att klaga på. Egentligen, inget jag kan komma på. så jag borde helt enkelt bara tagga ner och gå och lägga mig kanske, försvinna, i sömnen, det kanske hjälper ett tag.

tidsfördriv

Folk blir utmanade till höger och vänster, inte jag men det gör inte så mycket. Då kan jag ju välja och vraka lite som jag vill bland det som är roligare än annat. Här är en grej som passar mig nu när jag har tid att slå ihjäl.

Ane Brun
Basia Bulat
Camera Obscura
Damien Rice
Ed Harcourt
Feist
Gillian Welsh
Hello Saferide
Isolation Years
Joanna Newsome
Kathryn Williams
Lykke Li
Maia Hirasawa
Neko Case
Old Crow Medicine Show
pedro the lion
Regina Spektor
Sarah Blasko
Tom Waits
Urga
Victoria Williams
Woven Hand

Ja hit kom jag utan problem, jag hade kunnat göra grupplistor, artistlistor, kvinliga och manliga, men x, y z å ä ö gillar jag visst inte.

stillsam och bra fredag.

I dag är det fredag och jag lyssnar på musik. Egentligen skulle jag vilat men jag orkar inte vakna upp och vara trött efteråt så jag skippar vilandet. Fast musiken gör mig glad och jag känner mig festsugen. Jag känner för att dansa och jag känner för att snurra runt med armarna utåt som när jag var liten. Jag tror att det skulle bli mycket uppskattat på dansgolvet, eller inte.

M vilar, han ligger med tjockkatten och bråkkatten i soffan och som jag älskar honom! Jag får svaga knän av att se honom fortfarande. Och med katterna blir det nåt extra. Jag tror att det är för att han blir så vansinnigt larvig och töntig med dem. Gosattacker och visk i "örisarna", jag är svag för hans prestigelöshet och hans sätt att ömma för de han tycker om. Han ser människor och han bemöter dem och han är aldrig elak. Han är den finaste och bästa jag vet.

Jag är en gråsugga

Jag har under ganska lång tid följt ett antal bloggar. En del har jag lämnat kommentarer på, och på en del inte. En del har jag liksom "vuxit ifrån" fast jag kikar in då och då för att uppdatera mig lite och fan vad arg jag blir när jag inte längre får läsa något! Det är flera som lösenordsskyddar och bara bjuder in vissa läsare und so weiter.

Så tänker jag att jag ska ta kontakt med den som bloggar och förklara att jag gärna vill läsa mer, men kan jag få tag på en mailadress tro? NEJ det går inte för den står på bloggen. Skittrist! Men visst jag kan förstå. En kompis som jag har, eller hade, eller har eller hur det nu är har lösenordsskyddat bloggen och jag kan förstå att det hämmar om kompisar läser vad man skriver. Jag kan uppleva det själv ibland, men jag skriver ju inte så särskillt personligt att jag borde bry mig egentligen.

Förut var det nog mer personligt. (eller i alla fall ledset) Förut då när M och jag hade knöligt och lite svårt. Och visst finns det saker jag inte skriver om som jag vill skriva om. Men jag kan inte för M skulle bli sårad, och även om det inte är om honom så är det saker som han själv inte skulle välja att prata om med andra och då kan jag inte skriva om det. Tror jag.

Ett tag har jag nog skitit i att skriva vad jag tänker och tycker för att det inte blir så litterärt, allt ska vara så litterärt och ganska tjusigt och jag kan inte. Det är bara att inse. Mina taffliga försök och mina ordsvängningar är inte litterära och mina tankar är så allmängiltiga att jag är precis som en gråsugga egentligen. Jag borde ha mer dramatik i livet kanske, det kanske skulle göra mig mer intressant?

mer påsk åt folket

Åh fy satan vad jobbigt att gå och jobba i morgon. Ja det tycker jag faktiskt. Idag har jag den värsta söndagsångesten jag haft på evigheter.

Jag har också haft den bästa påskhelgen på evigheter, mycket slött, mycket godis och mycket kärlek. Det är det som är receptet. Vi har slarvat omkring här i tröjor, kallingar och raggsockor. Ibland har M gjort en ansats för att vara ordentlig och dragit på sig ett par jeans, "det känns ordentligare" har han sagt när jag skrattat åt honom och hans snygga slöfrippa.

Jag har läst 5 böcker under påsken. Jag önskar att jag hade varit ledig ett par dagar till, jag hade kunnat läsa fler. Nu väntar pluggtider och tentatider. Jobbet kommer att kräva en hel del framöver och jag känner mig stressad bara jag tänker på det. Så jag tänker inte på det.

this is the shit

Äntligen har någon begripit något, äntligen!

läs här, LÄS detta är det bästa jag läst på länge. I lurve docent Scherp!

distraktion

Jag känner mig lite upptagen och distraherad, så kan man säga. Projekt tar tid, och faktiskt mer tankekraft än vad jag föreställt mig så jag lägger kraften där den behövs. Och det blir nog bra, och det är roligt.

I dag är jag ledig och imorgon blir det påskmiddag fast på en långfredag, men det är bra jag har inte ork att tänka på Jesus och ha tråkigt hela dagen. Tiden då långfredagar kändes oändliga och olidliga är förbi tack och lov.

perspektiv

Man ska inte fundera så mycket på hur man är i andras ögon, men det är klart att man gör. En del vill vara vackra, en del vill vara roliga, en del vill prata mest hela tiden och en del nöjer sig. Det är inget fel i det alls, jag bara funderar på hur jag är ur mitt perspektiv, hur jag är ur andras har jag ganska klart för mig men hur är jag ur mitt?

• Jag har fantastisk musiksmak så klart, just min är ju bäst eftersom jag gillar allt jag gillar.
• Jag är ganska klok, jag låter det inte skina genom alltid, men jag är det.
• Jag lyssnar på vad folk säger. Inte bara på hur de låter utan på det de säger.
• Jag är oerhört pratig, men, inte med alla även om det finns de som inte skulle tro på mig när jag säger att jag nog ibland kan upplevas som tyst.
• Jag är urdålig på smalltalk.
• Jag är bra på diskussioner där åsikter räknas och funderingar betyder något.

Åh ja, så tokig är jag ju inte trots allt ur mitt eget perspektiv.

date, anyone?

Jaha i morgon blir jag lämnad åt mitt öde igen. Egentligen skulle jag kunna åkt till ikea och precis egentligen när jag skulle talat om det, surrade det i fickan och blev inställt eftersom sällskapet har halsfluss.

Dagen ägnar jag åt plugg och kvällen... Ja jag har ingen aning, jag skulle vilja dricka vin egentligen baron de ley och så skulle jag vilja röka snuskigt många cigaretter men det bör jag inte så det blir väl inte så.

Men vin? lite? mycket?

snart jul

Det känns konstigt att planera hur vi gör med julen redan men det finns i tankarna. Nästa sommar finns också på kalkylpappret, kanske främst för att vi inte kommer att ha någon gemensam ledighet då som det ser ut nu. Och i sommar, två veckor kanske, med lite tur.

Förutom det har det varit en bra vecka som jag tycker började med förra veckans höjdpunkt, bröllopet. Inte vårat utan vännernas. Och de var så fina, och glada och ganska fulla. Själv funderade jag lite över vems den grå badbollen var som skrattade på alla bilder ända till jag insåg att det var jag som såg tjock ut bara.

Well jag ska se på hus i skärgården nu och drömma om att sitta på farstukvisten med kaffet och doppa tårna i havet.

bra artikel i "fel" tidning

Detta är en riktigt bra artikel, (även om den är i "fel" tidning egentligen) apropå anknytning och annat.

Detta är inte en förskoledebatt, detta är en brisrapport som hamnat i fel händer.

Med anledning av Annas inlägg + kommentarer och den här artikeln retar jag upp mig och skriver av mig.

Jag tycker att det är skrämmande att debattören överhuvudtaget vågar skriva en så torftig artikel som bygger på vad EN forskare säger, men i "aftonhoran" vågar man väl, där läser väl ändå inga som kan något om ämnet eller? Ska man vara helt korrekt är forskaren i fråga Kari Killén som skrivit åtskilliga hyllmeter i ämnet, men hon har också skrivit om hur omsorgssvikt handlar om föräldrar som är OFÖRMÖGNA om att ta hand om sina barn på grund av psykisk sjukdom, misshandel eller andra omständigheter, inte är det bara materialismen som Hellqvist skriver om, inte heller handlar det bara om föräldrar som inte är närvarande för att de båda heltidsarbetar.

I alla fall, om man läser rapporten från bris så ser man vad psykisk misshandel och emotionell omsorgssvikt handlar om och det är inte precis bara vad Solveig Hellquist får det att framstå som. Men hon är folkpartiets riksdagsledamot och vill kanske propagera lite för den fantastiska nackamodellen?

För läser man rapporten framgår det tydligt att barn behöver någon vuxen att knyta an till och det står inte att det måste vara föräldern (även om det naturligtvis är viktigt) och det är ju bra för om barnen inte träffar andra vuxna och föräldrarna är de som brister i omsorg, vad händer då? Många barn klarar sin tillvaro med psykiskt sjuka föräldrar och misshandel och missbruk tack vare förskolan eller andra omsorgande vuxna. Och nej misshandel har inget att göra med om man är medelklass, överklass eller inte.

Det står en jäkla massa i rapporten så klart och en del har tolkningsmöjligheter, men att få detta till en förskolans vara eller inte vara-debatt, nä, det ställer jag inte upp på.

(Läs mer om anknytningsteorin i Bowlby, J (1951) Maternal Care and Mental Health, World Health Organisation WHO)

läs rapporten här

rörigt inlägg, mest på grund irritation tror jag.

(och nej jag heter inte Maria eller Lundholn)

Den jävla klänningen klättrar på strumbyxor, jag hatar underklänningar!

nümph

Jo för det blir bröllopsfest i helgen, och om jag vräker i mig hostmedicin nu så slipper jag nog på lördag och kan dricka vin och drinkar i stället. Good deal no?

skalligt åt de snåla!

Hur svårt kan det vara att hitta ett par gröna strumpbyxor? SVÅRT är det. De gröna jag hittar är antingen jävligt gröna eller jävligt fel gröna. Så det är svårt.

För övrigt har jag bränt 1400 spänn på att klippa håret och färga det. Dyrt är det, och frisören envisades med att ha i alldeles för mycket klet så nu hart jag sovfrilla efter att ha lutat huvudet mot nackstödet i bilen.

För övrigt kan jag tillägga att det inte är riktigt smart att gå och klippa håret när man hostar som en galning, man måste förvarna varje gång så att han inte sätter saxen i nacken eller färgpenseln i ögat.

Jag är en vampyr...

...med Markus Krunegård är så jävla underbar och hur kan man inte älska den. Nu ska jag dansa med M en sista gång till. Här är länken att slänga in i realplayerspelaren.

Gört nu!

vännen G

Ibland saknar man människor ganska mycket till och med. Inte varje dag kanske men ibland. Vännen G saknar jag intensivhårt rätt vad det är. Jag saknar att skratta med honom, och att se på film med honom och att lyssna på långa utläggningar om saker som jag egentligen inte är så intresserad av men blev intressant med G.

Han har sambo nu och ett annat liv än det han hade när han bodde här. Jag också egentligen fast jag hade lättare tryckt in honom i mitt än vad han kan i sitt.

Snart ska han cykla till Australien. Det är jävligt långt till Australien.

smaka på hallongrottan!

Helt otippat satte vi igång med att baka hallongrottor här på kvällen. Fast här hemma får de heta syltkakor. Hallongrottor låter lite eh.. ekivokt kanske. "kom ska du få smaka på hallongrottan" Nä.. syltkakor får de heta.

Enkelt var det, fast tro dem inte när det står att man ska göra tjugo! Skär minst trettio annars flyter de ut och ser konstiga ut.

ultra vad betyder det egentligen?

Jag hade ju egentligen bestämt mig vad gäller kameran och så. Men nu vet jag inte igen. Jag har provat någon systemkamera och jag tror inte att jag har det rätta intresset egentligen. Jag tror att jag vill kunna men att det kommer att bli för meckigt att släpa med en massa prylar hela tiden. Nu är jag mer inne på en ultrakompakt kamera som jag kan ha i fickan jämt i stället.

Åh ibland är jag bara trött på att vara jag som inte kan bestämma mig.

intryck och uttryck

Eftersom jag fortfarande bara är hemma och är sjuk så händer det inget och jag får inga intryck. Inga intryck = inga uttryck. Så är det nog.

Jag pratade med mamman i dag om att måla. Hon berättade att väninnan målar barnkammarkonst och tycker att det är så roligt. Töntigt sa jag, jo.. sa mamman men hon är snäll väninnan. Ja då sa jag.

Sen pratade vi om minnen igen. Mamman har så många och fina och är fantastisk på att berätta dem. Jag brukar be henne att skriva ner dem åt mig så jag har dem sen att läsa. Hon tvekar. Hon tror att det inte har något värde men det har det, för mig.

Idag pratade vi om att måla minnena och bara skriva en mening eller två, hon kanske nappade. Jag tror att hon skulle tycka om det. Hon skulle vara bra på att göra det i en bok, så som när hon målar djuren. Snabbt och inte så detaljrikt. Det brukar bli fint.

Kaos även i drömmen

Kanske borde jag ta detta som ett tecken att läsa bloggar mindre ofta, kanske är det ett omen, kanske är det faktiskt mest febern som talat och antagligen betyder det inget men jag har drömt om Fru Kaos och hennes familj i natt.

Vi var i en stor sportaffär av något slag. Flera våningar med rulltrappor längre än blåa linjens vid Fridhemsplan. Där var vi Och letade efter hennes man som skulle köpa utklädningskläder. Vi letade och letade, våning efter våning. Hennes barn kravlade sig i rulltrapporna och vi fick jaga den lilla eftersom hon absolut inte borde klara av det hela på egen hand. Plötsligt kom han fram, mannen och var i kläd något grönt och spökaktigt och skulle försöka skrämmas men det lyckades inte så värst bra. Och nu var barnen på jakt efter ett bollhav där de skulle sitta som på traktorstolar och studsa framgenom bollarna... SKUMT, här vaknade jag.

paus från soffan

I natt drömde jag om bloggen. Eller om det var så att jag egentligen var vaken och funderade lite, det vet jag inte riktigt. Jag minns i alla fall att jag hade ett skitbra inlägg på G och nu minns jag bara att det handlade om snygga män. Antagligen handlade det om M också, det brukar ju mina inlägg göra.

Hypokondrikern i mig har legat och funderat på senaste dagarnas magsmärtor. Varje gång jag ätit lite har jag fått SJUKT ont i magen. Inte i magen som i magsäck eller så utan mer neråt och ut mot ryggen och det har gjort så ont så jag har svettats! Ja så vad är det? Eller förresten jag vill nog inte veta...

sjuk, igen

varför ska man dricka honungsvatten när man är förkyld? Eller är det honungsmjölk?

Camera Obscura

Och nu antar jag Malins utmaning. Här är musikresan, bokstaven C och en låt jag dansar till och festar till, gärna! Kom hit så blir vi fulla och dansar!

Basta!

Det känns så fånigt. Det känns nästan som att mitt liv kantas av en rad tragiska eller sorgliga händelser och att jag liksom bara är mitt i alltihop. Så är det inte, jag ser det inte så men nu säger jag nog! Nog nu med tråkigheter och nu vill jag bara ha roligheter!

Pappan är hemma igen och mår ganska bra. Han längtar efter mamman lite, och det gör jag med!

EKG

Mamman och mellansyster är på resande fot. Jag unnar dem det! Särskilt mamman och jag önskar nog att jag var med dem den här gången. I går hade de suttit på en spansk strand i baddräkt. Inga turister alls. De hade samlat stenar och de tar promenader.

Pappan är inte med dem. Han vågar inte riktigt. Han säger att han är sjuk men vi vet inte. Han har varit sjuk i 7 års tid tror jag. Och det är svårt att veta med käre far, man blir trött på att få svaret "dåligt" när man frågar.

I dag ringde han, det händer sällan. Han ville bara tala om att han åkte in till sjukhuset. En förändring i EKG:t. Allt är ordnat och han ville bara tala om.

Och så får jag ont i magen. Jag blir rädd och orolig. Tänker att jag ska kasta mig dit, men det är fem timmar i bilen och bilen är så liten. Jag avvaktar lite. Han skulle ringa sa han och jag har mobilen i handen bredvid mig hela tiden. Han har inte sin på.

Jag behövde jobba i morgon, men inget är värt något om pappan är dålig. Jag väntar på svar.

Samtal

M och jag har haft ett par samtal om hur vi gör när vi pratar med varandra och om hur vi upplever situationen och hur det känns för mig och honom i de här situationerna. Vi har inte bråkat precis utan mest diskuterat och pratat.

I söndags satt vi på kondis och pratade om saker som normalt kan innebära minerad mark men det gick bra. Det blev inte jobbigt efteråt och vi båda kände oss nog ganska nöjda med samtalet även om inga beslut togs eller löften avlades. Det var bara ett samtal om saker som påverkar oss och som är svårt att hantera ibland.

I går kväll grät jag nästan en skvätt för jag var stolt över M som är så fin på att lyssna. Det är svårt för honom ibland, men han försöker och kämpar. Jag märker det.

Jag är tröttare än den döde och ska strax krypa ner hos M, här är en fin vaggvisa att somna till för den som vill.

soppa, nej tack!

Vi kom till moderna till sist M och jag. Det var kö nästan ut genom ytterdörrarna. Det var hur många som helst som ville se Andy Warhol-utställningen. Vi också. Vi tittade och tittade och läste och läste, gick runt. Jag stod framför ett par tavlor ganska länge och kände, men nej, inget! Jag kände inget när jag tittade på tavlorna eller filmerna. Jag förstår ju att det är stort att det var nytt och annorlunda och lite skruvat också kanske. Men det får mig inte att känna något, varken soppburkarna eller porträtten. Möjligen lite ångest, men knappt alls.

M berättade att sist han var på moderna var någon gång på högstadiet. Skittråkigt tyckte de tills de kom in till ett rum där en naken kvinna var målad, hon fläkte ut sig, skrevade och visade allt. De tyckte till slut att det var ett riktigt bra museum.

M och jag gick runt på museet ganska länge. Jag tror att M letade efter den skrevande kvinnan.

mitt i natten

Jag antar att det är bra att jag inte har något att skriva om när jag är en sån där som mest skriver när jag är ledsen egentligen, men något borde jag väl kunna klämma fram? Det är som att inget kommer förbi kritiska granskarögat och det är väl vid sådana här tillfällen som man tänker att nu lägger jag ner bloggen för alltid. Fast jag gör inte det nu, den här gången. Jag brukar ångra mig.

M är på svensexa. Han dök upp här med en kompis förut UTAN att ringa först. Jag låg i soffan och såg på TV och det kunde ju ha varit nästan livsfarligt att bara kliva in så där med folk. Jag kunde ha gått naken tex, då hade både kompisen och jag varit generade för resten av livet tror jag.

M hade fått stryk!

Hurra! Valentin har namnsdag idag!

Åh vad lycklig jag hade varit idag om jag fått en hjärtformad diskho. Jag hade mycket hellre diskat min disk i den här. Nu förstår jag varför jag inte älskar att diska. Jag har ju ingen hjärtformad diskho.

Så ni som ännu jagar, en sån här kanske?

Klirr i skrivarn

Det är ganska länge sedan jag skaffade grejer för att sköta mina räkningar via nätet nu. Det är ingen nyhet precis men fortfarande vägrar pappan i fall det skulle vara någon som hackar allt...

När jag skaffade mina grejer var mamman med mig. Hon var intresserad och lyssnade uppmärksamt, hon tyckte ändå att det var ganska fantastiskt att man kunde sköta allt själv numera, (hon minns motboken) och kommenterade detta då och då. Till slut var allt förklarat och alla papper hämtade och vi skulle gå.
-Men! Hur tar man ut pengarna då?! utbrast mamman
-Äsch Man skriver ju ut dem med skrivaren så klart. sa jag på skoj.
- Ja det är klart... svarade mamman

Både jag och banktjejen stirrade på mamman som till slut kom på det orimliga helt av sig själv. Men nog hade det varit praktiskt?

bloggnytt

Jag blev inspirerad av Nina att göra nytt, men det blev som ett lock ungefär, lite för "kladdigt" men det var rätt roligt. Jag behåller det ett litet tag. Kanske.

mindre död i alla fall

Jag känner mig faktiskt ganska levande idag. Den värsta värken i kroppen har släppt och jag tror inte att jag haft så mycket feber i natt. Dock känner jag mig inte riktigt redo att gå tillbaka till jobbet och där är mitt dilemma. Nu får jag dåligt samvete.

Jag känner mig riktigt pigg för att vara sjuk och tänker att jag är kanske för frisk för att bara gå hemma och dra. Sen vet jag ju att jobbet kräver mer av mig än att pyjamaslullande, thedrickande och att använda fingret till att sätta på TV:n då och då så jag borde inte ha dåligt samvete egentligen..

M(än) är konstig(a)

M är knäpp. Jag har ju numera två biljetter till Band of Horses och eftersom det sammanfaller med hans roliga på torsdagar, kommer han nog inte att gå. Jag vet att det är näst intill heligt för honom men jag blir ändå paff över hur han prioriterar.

Tänk om vi skulle få barn.. Nej hörru du kan inte föda nu det är torsdag idag, knip för vi skulle gå igenom farmors brudpolska idag...

timing...

Okej mötet inställt. 39.7° C.

även en olydig ballong kan bli sjuk

Jag har inte tid att vara sjuk! Jag har möten som börjar 7.30 imorgon som jag har mycket mycket svårt att ställa in. Sen ska jag få utbilda mig på tisdagen och onsdagen, det vill jag inte missa.

Men jag sitter här och huttrar och det svider i skinnet. Halsen kliar och näsan rinner. Jag tryckte i mig en alvedon och har organiserat soffbordet för lite seriöst soffliggande.

• telefoner - japp
• fjärrkontroller - mjo
• vattenglas - skall inhämtas
• mysiga katter - mja katter i alla fall...
• filt - yes
• en styck massör till ömma fötterna - nej men M vaknar om någon timma
• godispåse för sjuka med kuckelimuckmedicin - se ovan
• DN - ja

Ja let the soffliggning begin

Som en present på en torsdag och en på fredag!

Det började med de här, och det var ganska roligt ibland, men helt ärligt, de var inte så tighta som man bör vara om man sjunger acapella. Jag tror de kunde vara bättre.

Sedan... Lowood. Absolut ingen live act jag kommer att minnas. Det är svårt för två mer eller mindre akustiska tjejer att nå ut till människor som bara betalat 100kr för en biljett, och särskilt när de är småfulla och hellre vill hångla och prata. Så.. nja.. fast möjligen finns det potential, som jag inte upptäckte då i går kanske.

Florence Valentin då? Jo du fy satan i gatan vad jag blev glad i kroppen och lycklig. Jag log mot M, dansade (som då när vi bara hängde och umgicks för att vi gillade det och blev kära och pirriga och inte vågade låtsas om det ens för lite hångel mitt i vänskapen.) och kände mig alldeles levande i fyra låtar!

Efteråt fick Ane Brun äran och ja.. då var folk ännu fullare och hon körde bara nytt så det gick inte fram hur bra hon är egentligen. Synd, för hon är inte tillräckligt upptäckt tycker jag och det var inte fören hon körde duett med Moneybrother, Anders Vendin (och alla tjejer inklusive mig själv fånlog och kände oss extra kära) som publiken hörde henne. Och vilken duett! Den är fin.

Och om någon kan fånga publik så är det ju Moneybrother. Han gör det med den äran och han sjunger egna och andras låtar så man blir ännu lite gladare i den redan glada kroppen, och när han sjunger sorgligt och smärtsamt känns det i hjärtat så där som han vill att det ska och jag tror vi var ett gäng som tänkte "det är nog för mig han sjunger mest" även om det bara var en tanke och en fånig önskedröm för en kväll, för en låt så... Ja, det var fint.

Laakso vad bra de är också! Men jag var trött här och ville egentligen hem så jag kunde inte koncentrera mig när ljudet blev kasst och jag var trött på tjötiga tjejer bredvid.

Men kvällen var fin, och det blir bra av konserter, jag vet det. Jag är bra på konserter. Och fina Anne har sett till att det blir fler, snart.

A Temporary Dive

Det enda som händer i "mitt liv" rör tonåringarna och jag förmår mig liksom inte att skriva om eländet längre. Jag kan sammanfatta det hela med att man ska inte vara skyldig fel personer pengar! Det pratas om vittnesskydd och hela situationen känns helt enkelt bisarr och overklig. Faktum är att jag skäms för dem och jag är orolig att detta i förlängningen kan påverka andra i vår omgivning som mig själv eller småkusiner. Jag vet varken ut eller in och tackar högre makter för att det finns de som har kunskap om sånt här och som kanske kan hjälpa tonåringarna. jag kan det inte!

Det blir konsert i kväll, jag behöver't! Nu snart, äntligen!

Will You still be sending me a Valentine?

Julia dejtar en kille som har en gammal katt. 21 år är den och den är inte ens sjuk! Jag inser att om lillskiten blir så gammal kommer jag ha honom till jag är minst 54!

Det kändes med ens så nära.

slött som tusan

Idag är egentligen dagen när M och jag bara ägnar oss åt varandra. och bara går nakna för att kunna förlusta oss när vi vill. Men riktigt så är det inte i verkliga världen. I stället lyssnar jag på energifylld musik och M, han musicerar i andra delar av lägenheten medan vi båda (eller i alla fall jag) funderar på vad vi ska ägna resten av dagen åt.

Klockan är två och jag glider fortfarande omkring i nattlinne och lyssnar på Boris och The Jeltsins.

vad hände med måndag, tisdag onsdag och torsdag?

Det är som att jobbet dränerar mig totalt vissa veckor och vissa dagar. Jag har inte ens ork att bryta mig ur tristessen framför TV:n, trots att jag vet vad som piggar upp, att det skulle pigga upp.

Mitt jobb med människor gör mig stundtals så fokuserad på uppgiften att samtala för att få människor att förstå, att jag går i från det halvtimmeslånga samtalet med sprängande huvudvärk. Ännu värre är när de jag samtalar med börjar gråta och man får ett helt annat samtal än det man hade trott från början.

En dag blev det så, hon grät. Berättade, snöt sig, grät igen, och jag var liksom paff. Men fann mig och försökte ordna till försökte förklara och göra upp en plan för hur en del kunde bli bättre och enklare. "Finns det något jag kan göra som skulle kunna hjälpa dig?" frågade jag naivt och fick hundra svar. Men det kan bli bra det här ändå. Det kan i alla fall inte bli sämre, och i alla fall bara lite innan det blir bättre.

Åh söndag, söndag gör dig längre och sluta inte att upphöra!

Jo jag sov till kvart i två med undantag för smörgåspaus vid tio-rycket. Det var härligt! Och jag var inte bakis trots att risken fanns. Ena vännen som var med hade dock just slutat att kräkas när jag ringde och den andra var också ganska nyvaken.

Nu är jag trött igen efter fika och promenad vid lyran.

I går ljög jag och sa att jag inte förstod engelska och att jag var gift och hade två barn. Det kändes enklare än att säga "nej tack jag vill inte träffa dig och dricka kaffe med dig".

Nu, TV.

Fredag

Var bjuden på middag ikväll som blev inställd på grund av magsjuka, kände mig också lite konstig nr jag for hem, men jag inser att jag mest av allt är trött. Konstigt är det inte med tanke på att jag sover knackigt och att jag slöat för lite.

Fast nu sitter jag här med en helt ledig helg, själv. M är i fjällen på roligheter och jag är själv. Det känns inte jobbigt, bara skönt. För bara jag ska bestämma om tiden och bestämma vad jag vill göra. Och jag ska nog bara göra saker som jag vill, och ikväll tror jag att jag vill ligga i soffan med filten och göra ingenting.

Jag borde säkert vilja gå på lokal, och jag hade säkert kunnat lura med mig någon om jag ansträngt mig men jag vill inte. Jag är trött, jag vill vila!

tonårsjävlar - miljonte delen...

När telefonen ringde förut vågade jag egentligen inte svara. Jag visste att ju det var systern och jag visste att det hänt nya grejer i tonårsröran, och jag misstänkte att detta var ännu ett samtal där hon fick sammanfatta dagens skit och helvete.

Jag börjar bli så trött, det gnager inifrån och jag är inte ens där, jag är inte ens mamman och jag är inte ens den som måste ringa och jaga och leta och gissa och ta emot skit hela tiden. Jag är inte ens den som sitter på jobbet och undrar om huset står kvar när jag kommer hem eller om barnen lever. Jag är inte den som undrar om de skadat andra eller funderat på hur mycket eller vilka droger som cirkulerar och var pengarna kommer från. Jag är inte den som måste köpa bil för pengar som inte finns för att kunna jobba.

Och jag skäms när systern ringer för att jag nästan inte vågar svara. Och jag önskar att jag kunde göra mer.

lèvres de botox (?)

Det fulaste jag vet är nog botoxläppar. Riktigt riktigt fult är det, och jag tycker att alla med botoxläppar ser ungefär likadana ut, tråkiga. Tänk om M skulle tända på mig med botoxläppar! Då skulle jag nog inte tända så mycket på honom...

på låssas

Jag hade tänkt att jag skulle äga en bokaffär när jag blev stor. Jag skulle stå där och älska böckerna och folk skulle älska att komma in och leta efter något, slå sig ner, bläddra lite, lyssna på musik och småprata lite med varandra.

Jag skulle ha en sån där stege på hjul för att nå upp till de översta hyllorna i butiken, och jag skulle ha kvällar med tävlingar och kaffe. Ibland skulle jag ha stängt ett par timmar helt oförhappandes och på dörren skulle det stå "gone fishin' ". Det var då jag satt ner och läste de sista sidorna i spännande boken tror jag.

Idag kan jag inte ens säga att jag läser så mycket längre. Jag har som ingen ro i kroppen. Jag läser i perioder och nr jag är ledig. Nu har jag fyra böcker jag har påbörjat och alla verkar bra. Snart kommer kurslitteraturen.

För jag är ingen bokhandlare och jag tror inte att jag blir det, även om jag fortfarande tror det när jag dagdrömmer.

Vad har du för musiksmak?

Jag fick frågan på jobbet idag, igen. Och det finns inget som är så svårt att sammanfatta som just den frågan. Jag kan inte! Det slutar alltid med att jag sitter och orerar om den och den låten och den artisten och försöker förklara hur de låter och drar paralleller mellan olika artister som jag tror att den frågande kanske har hört, men oftast har de inte det och jag blir förvånad. Jag tror inte att det jag gillar är unikt, inte på något sätt är det unikt, ändå är det ganska sällan så att någon vet vad jag pratar om, och jag får sammanfatta det hela med att jag inte gillar schlager eller tuggummipop.

Fast ibland vet folk så klart. Som M, han fattade och förstod och vi speedpratade i evigheter om den och den låten, om den artisten och konserter och känslan och texten och allt det som gör att vi älskar musiken och som gör att vi känner oss lite mer levande just när vi hör musik vi älskar.

I kväll har jag försökt göra en blandskiva till en kollega som faktiskt var intresserad på riktigt av att veta vilken slags musik som gör att man kan känna sig lite mer levande ganska ofta.

1, 16 Horsepower - Black Soul Choir
2, Josh Ritter - Kathleen
3, Nicolai Dunger - Hunger
4, Tom Waits - Alice
5, Ane Brun -Humming one of your songs
6, Allan Edwall - vaggvisa
7, Ed harcourt - She fell into my arms
8, The be Good Tanyas - The littlest birds

Är en god början även om jag känner mig skyldig som bara nämner åtta låtar av tusentals.

Mamma gillar Talking Heads

Det finns inget skäl till varför jag tycker att ni ska höra på Talking Heads egentligen, förutom att jag hörde dem nyligen och för att jag har tänkt mycket på min mamma de senaste dagarna efter att ha läst här.

Efter den den sjätte kommentaren till samma inlägg har jag nu de senaste minutrarna också tänkt på hur jag skulle ha reagerat om någon skrivit så om min mamma. Jo jag får tänka på det där en stund till.

mjo, kanske!

via silverfisken

Read my VisualDNA™ Get your own VisualDNA™

Bara

...för att det är sol i vardagsrummet
...för att det är en bra låt att hångla till
...för att jag fick gråta tårar som var glada
...för att M är fin
...för att den är med på soundtracket till "Jane Austen book club"
...för att den matchar mitt humör perfekt
...för att det är en solig söndagsmorgon
och ingen morgon kommer vara bättre än den här,
den här veckan.

Rocky is a wimp

och har sån jävla träningsvärk att det är löjligt! Till exempel var det svårt att lyfta popcornlådan på bion i går. Idag är det nästan omöjligt att klä på mig eftersom att lyfta armarna ovanför huvudet genererar gråt och tandagnisslan!

Behån är inte att tänka på, det är för jobbigt att knäppa och att sedan dra upp axelbanden... no, no, inte Rocky inte idag!

Rocky is back!

Det blir ett kort inlägg för mina armar skakar om jag håller dem framför mig för länge. Jag har varit på ett boxpass och är rätt trött. Först var jag lite deppig för jag insåg att jag har taskig koordination som fan, men sen blev jag gladare för det var roligt och jag kommer definitivt att göra om det!

Weird Science

Oh så bra, läs! Om du inte råkar vara royalist ut i fingerspetsarna då för i så fall blir du nog förbannad och gnäller!

pre-sexualkunskap

Det finns vissa saker man kanske bör ha klart för sig, innan man börjar stoppa upp annat i.. ehh.. ja.. eller ja...ni vet.. där.. i.. Äh kolla själva!

Musiken suger

Det är inte så ofta längre som musiken klipper till en i mellangärdet och suger tag i låren, men ibland. Jag har blivit kräsnare med åren (33) och jag vet vad jag gillar, framför allt vet jag vad jag ogillar. Ibland ändrar jag mig, men på det hela taget finns det nog ändå en liten tråd i mitt musikgillande ända från början.

Sonjagon högg tag i mig och släpade mig till myspace och tvingade mig att lyssna om och om igen. Jag står för åtminstone hälften av antalet lyssnare på låtarna, särskilt på Aristocrat.

Och nej, det är inte unik eller svår musik, men det har ett driv, och det suger tag i, och gör mig knäsvag. Det känns som när man blir kysst första gången av någon man bara inte kan få nog av, svindlande och läskigt. Det är liksom musik för mig helt enkelt.

(dessutom är de nominerade till rockbjörnens myspacepris läste jag just när jag letade efter en länk till en eventuell hemsida. Och det kan hända att jag överdriver deras storhet något men i alla fall, just i dag känns det så här och har gjort ett bra tag nu...)

Jag säger inte heller hora

Jag vet inte vad jag ska skriva längre. Mina dagar ser ungefär likadana ut och inte händer det något spännande och inte tänker jag så värst vidare fantastiska eller storslagna tankar heller.

Just nu läser jag ingen särskild bok heller, jo.. Vi som aldrig sa hora men det är skumt det där när man läser böcker där någon skriver om människor som man förstår vilka det är. Jag kan inte koncentrera mig på berättelsen utan läser in saker som inte sägs och börjar minnas i stället. Det är väl i och för sig inte så dumt, men det gör att jag inte vet om det är en bra bok eller inte.

I dag var jag på mitt livs första spinningpass. Det var faktiskt riktigt roligt och i vilket fall som helst betydligt mycket roligare än att gå/springa på löpband eller dra i fejkstavar och åka fejkskidor. Så det blir fler spinningpass och jag ska prova boxpass också. Någon gång. Tror jag.

Om födelsedagar

Det är det där med födelsedagar som är så laddat och konstigt. för samtidigt som jag tycker om att få paket och presenter så orkar jag inte med uppmärksamheten, och lite jobbigt är det allt att folk ska göra sig besvär för min skull. Oftast brukar jag säga att jag inte ska fira alls och så kommer ingen och jag får presenter "bara" av M och föräldrarna.

Med M:s mamma var det så skönt, hon sa att "bara så du vet tänker jag fira din födelsedag, jag kommer klockan tre!" Och bakfulla som vi var, nyss uppstigna som man ju är just den dagen på året, välkomnade vi henne en timme senare än vad hon egentligen hade tänkt sig. Och jag fick paket, fina och genomtänkta, och samtidigt som hon levererade dem berättade hon att alla de andra kommer strax de skulle bara leta parkering.

M och jag stod som fågelholkar för några fler hade vi inte räknat med, och något att fika på till många hade vi inte, så det var tur att butiken som låg nära hade öppet. Till slut var vi många och det var varmt och vi hade huvudvärk och M var lite sur och jag tänkte i smyg på födelsedagsmiddagen vi inte skulle hinna med i restaurangen vi inte hade bokat bord på, som tur var.

Men så här i efterhand var det fint. Vi sågs nästan alla som var viktiga för M och bara en gång till var vi allihop, och nu i morgon firar vi födelsedag i efterskott och jag har avsagt mig presenter (fast jag gillar dem egentligen) och hela tiden fattas M:s mamma utan att vi pratar så värst mycket om det längre.

knullblogg?

Och för er som hamnar här när ni söker på "allt om att knulla" kan jag tänka mig att skriva ett särskilt inlägg lite senare, i utbildningssyfte alltså eftersom det kan tänkas behövas.

Nytt år, nya tankar, ny blogg?

Man skulle kunna säga att ett år har skiftat och jag har blivit ett år äldre, så länge sedan var det jag skrev på bloggen. Eller, så skulle man kunna säga att det bokstavligen har hänt och ändå är det inte så länge sedan jag skrev här.

Jo jag är äldre nu, några dagar i verkligheten och ett helt år på pappret. Det passerade ganska obemärkt förbi. Jag fick bidrag till en kamera av föräldrarna och av M. Fast fortfarande har jag inte bestämt hur det blir helt och hållet, inte ens om det ska bli av, och framför allt inte vilken det ska bli om det blir. Jag är velig.

Det har varit en lugnt den sista tiden. Vi har varit hos mina föräldrar och systrar. Syskonbarnen, de stora och struliga, är fortfarande i "förvar". Det har så sakteliga börjat gå upp för den lille att han dragits med och nu har han jobbigt att hålla masken. Han är arg och kan inte se någon i ögonen, än mindre träffa någon som betytt något för honom tidigare. Den äldste är myndig och väljer ju själv, han vill inte heller träffa någon.

Jag funderar på bloggen. Jag har upptäckt att det finns läsare som inte behöver ha den här insynen i mitt liv, fast jag vet inte exakt hur det har gått till. Kanske finns det band kvar som jag inte vet om men med tanke på att vi sa adjö för flera år sedan och inte hörts sedan dess undrar jag varför intresset för mina tankar finns kvar. Jag kanske flyttar, vill man läsa vidare går det bra att maila mig för den nya adressen. Än så länge är det en tanke, och jag får se.